Jag har drabbats av nån form av utmattiningssyndrom, känns det som. Det spelar ingen roll hur mycket jag är ute i friska luften och åker skidor, så blir jag inte nåt piggare. Det är jättejobbigt. Får inget gjort här hemma heller och har inte lust med nåt alls, inte ens att blogga.
I ett tappert försök att pigga upp mig själv har jag i alla fall anmält mig till detta och jag hoppas verkligen att jag kommer med. Kallvattenfärgning låter ju jättespännande.
På stickfronten går det sakta frammåt; min Fabruary lade sweater skall blockas ikväll hoppas jag. Marssockarna kanske blir färdiga till melodifestivalen ikväll. Sen vet jag faktiskt inte vad jag ska sticka. Total idètorka =(
Det är så jobbigt när man har det så. Jag har haft lite av den känslan sedan vi kom hem från Aruba förra året och tyvärr släppte det inte förrän för två veckor sedan.
SvaraRaderaNu känner jag mig väldans pigg och vill göra saker igen och det märks vill jag lova.
Men du, tror nog det är kroppen som säger ifrån att ta det lugnt och varva ner. Man får helt enkelt lyssna och varva ner.
Hoppas du tar det lugnt och återfår dina krafter snabbt igen. Sen springer ju inte det som man inte hinner med bort heller, det finns minsann kvar.
Sköt om dig nu.
Vad jobbigt det låter. :-( Har själv perioder då jag kan sova hur mycket som helst, men ändå inte orka nånting. Känner mig som en tonåring...
SvaraRaderaHar också anmält mig till sticklägret, om vi båda får plats kanske vi kan samåka? :-)
Ja, det är nog så att kroppen säger ifrån när det är dags att varva ner, men det är svårt när man alltid brukar ha "många järn i elden". Det blir nog bättre nu när våren är på gång. Har ju en fjällvecka i Edsåsdalen att se fram emot på påsklovet.
SvaraRaderaJa Johanna, klart vi samåker om vi får plats båda! /anette
För mig är det alltid så på våren när ljuset återkommer blir jag dödstrött.
SvaraRaderaSka också till Dalarna på stickläger ,kul. Längtar redan.